Spårgalning

Chapman var en "spårgalning". Han älskade att spåra och om någon annan fått spåra så sprang han spåret igen, och igen, och igen... på slutet när Chapmans ben och rygg krånglade var han djupt olycklig när han inte fick göra sina spår- och "collieryck".

Favoritplatsen Skogen. Här med vår vän Kixi.


Min kompis Kicki och Chappe; vi tränade oft

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0